Inspiration, Växter

Magnolialunden

Det började med en… En stor, fin Leonard Messel. Planterades i maj 2013 Efter en vecka var rådjuren där och trasade sönder den. Den klarade sig tack och lov sånär som på ett par grenar som dog. Efter det har jag sprayat med Trico Garden och satt grenskydd på grenarna men det verkar inte som de nånsin brytt sig om den igen. Inlägg om rådjur här.

När jag något år senare hittade ett par Susan och en Stellata på rea kunde jag inte låta bli att köpa dem. De planterades nu i en fyrkant tillsammans med den första. Området begränsas av en oxelhäck på två sidor och en enorm Forsythia på den tredje. Vi singlade ytan under. De har växt till sig år för år och är nu frodiga buskar.

Alla fyra står väl skyddat men två av dem hamnade i skugga och två i sol. Varje vår tror jag att de i skuggan inte klarat vintern då de är mycket senare än de två i solen. Inga knoppar syns till en början. De två i solen får blommor tidigt men de blir ofta bruna då frostnätterna fortfarande kommer med jämna mellanrum.

Tillväxten år för år och jag inser att jag måste kapa grenen som växer rakt ut.

Juli 2018
Juli 2018

Jag borde ta den i höst när busken går ner för vintervila. Jag frestas dock att vänta till våren och då kunna ta in knoppande grenar och sätta i vas. Sånt som är så svårt att unna sig om man inte har Magnolia i överflöd.

Nu är det sista blomman för i år men så vackra de har varit.

Den 19 juni 2019

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *