Älskade pelargoner! En blomma som alltid är så rätt. Avbildade i Elsa Beskows böcker är de sinnebilden för hemtrevnad. De är så tacksamma och klarar att bli torra gång på gång.
De vanliga råden är att de ska vila i ett svalare utrymme över vintern, klippas ned och sen framåt vårkanten plockas fram, putsas, planteras om för att få fart. Då blir de jättefina. Jag gillar mina pelargoner året om. De bildar en skön, grön gardin i köksfönstret på vintern. De är gängligare än praktexemplaret och jag får ofta stötta upp långa grenar med några blomsterpinnar. Men de växer. Det fina är också att framåt våren kan grenar klippas bort och sättas i vatten. De är så söta i sina små vaser som jag placerar i grupper runtom i huset.
När försommaren kommer och risken för frost är över planteras alla skotten i krukor utomhus. Jag ser till att hålla jorden lite fuktigt första tiden då rötterna behöver ställa om sig till att vara i jord i stället för vatten. Så har jag ett gäng härliga pelargonkrukor. De älskar att vara utomhus.

Exempel:
Jag klipper av en lång gren. Ca 10-15 cm från toppen klipps den av för att 10-15 cm under det klippas av igen och så upprepas detta tills den är slut. Försök att se till att klippa precis över ett bladpar så detta bladpar kan sitta kvar på den undra sektionen. Spara några blad men inte för många. Inga blad ska ner i vattnet. Jag tycker tre blad är fint och det fungerar oftast. Sätt i vatten.

Steg två för utplantering: Se ovan.