Inte ensam om att älska dessa fantastiska blommor.

Jag var däremot helt övertygad om att de var svårodlade och krävde massor av skötsel. Att de inte tålde frost, att knölarna skulle plockas upp på hösten och helst förvaras i en jordkällare – hur många har en sådan – osv. De var också rätt dyra i inköp med tanke på att jag säkerligen skulle misslyckas. Det dröjde alltså innan jag vågade prova.

Det visade sig att de inte alls var besvärliga.

Förra våren kom en sändning med ”Arabian night” samt en vit jag tappat namnet på. De kom medan det fortfarande var kallt ute så lite omständigt var det att först sätta knölarna i tillräckligt stora krukor som radades upp i boden. Knölarna spretar en del och tar mer plats än man tänker sig så det var lite plock att hitta krukor. Jag har senare fått tips om att man kan låta dem börja förgro på tidningspapper för att försäkra sig om att de man sedan stoppar i jorden är livskraftiga.

I juni planterades de ut i några pallkragar och oj vad de växte och oj vad de blommade! Jag kunde plocka in till snitt hela tiden och det kom bara mer blommor.

Sen höst tog jag upp dem, la dem i tidningspapper och så fick de ligga frostfritt i boden. De flesta klarade sig men några skrumpnade bort och jag vet inte varför. De som klarat sig fick samma behandling som året innan.

Sammanfattningsvis kan sägas att de är sena i starten men sen får man mångfalt tillbaka. Jag kommer alltid att ha dahlior i trädgården.